Översikt över tryckfärgshanteraren

Tryckfärgshanteraren ger dig kontroll över tryckfärgerna för utdata. Ändringar du gör med Tryckfärgshanteraren har betydelse för utdata, inte för hur färgerna definieras i dokumentet.

Alternativen för Tryckfärgshanteraren är särskilt praktiska för tryckleverantörer. Om det till exempel ingår en dekorfärg i ett processfärgsjobb kan leverantören öppna dokumentet och ändra dekorfärgen till motsvarande CMYK-processfärg. Om dokumentet innehåller två liknande dekorfärger och det bara behövs en, eller om samma dekorfärg har två olika namn kan leverantören mappa dem under ett alias.

I svällningsarbetsflödet kan du ange tryckfärgsdensiteten med Tryckfärgshanteraren så att du kan styra när svällningen ska äga rum och ange rätt tryckfärgsantal och -sekvens.

Obs!

I både InDesign och Acrobat används samma tryckfärgshanteringsteknik. I InDesign finns emellertid alternativet Använd standard-LAB-värden för dekor.

Tryckfärgshanteraren
Tryckfärgshanteraren

A. Processfärg B. Dekorfärg med alias C. Dekorfärg 

Öppna tryckfärgshanteraren

Gör något av följande:

  • Välj Tryckfärgshanteraren i panelmenyn Förhandsvisa separationer (nås via Fönster > Utdata > Förhandsvisa separationer).
  • Klicka på Arkiv > Skriv ut och sedan på Utdata. Klicka på Tryckfärgshanteraren under Utdata.

Ange vilka färger som ska separeras

Varje separation benämns med det färgnamn som den har tilldelats i InDesign. Om en ikon av en skrivare visas bredvid färgnamnet, skapas en separation för färgen i InDesign. Eventuella dekorfärger – inklusive de som är definierade och används i importerade PDF-filer eller EPS-bilder – visas också i tryckfärgslistan.

  1. Under Utdata i dialogrutan Skriv ut markerar du Separationer. Om du använder en PPD-fil med funktioner för separation vid rippning, markerar du i stället In-RIP-separationer.
  2. Gör något av följande:
    • Om du vill skapa en separation kontrollerar du att en skrivarikon visas bredvid färgens namn i tryckfärgslistan.

    • Om du vill välja att inte skapa en separation klickar du på skrivarikonen bredvid färgens namn. Skrivarikonen försvinner.

Separera dekorfärger som processfärger

Med Tryckfärgshanteraren kan du konvertera dekorfärger till processfärger. När dekorfärger konverteras till motsvarande processfärger trycks de som separationer i stället för på en enskild plåt. Konvertering av dekorfärger är praktiskt om du av misstag har lagt till en dekorfärg i ett processfärgsdokument, eller om dokumentet innehåller så många dekorfärger att det blir omständligt att trycka det så.

  1. Gör något av följande i Tryckfärgshanteraren:
    • Klicka på färgtypsikonen till vänster om dekorfärgen eller aliasfärgen om du vill separera enskilda dekorfärger. En processfärgsikon visas. Klicka på ikonen igen om du vill ändra tillbaka färgen till dekorfärg.

    • Om du vill konvertera alla dekorfärger klickar du på Alla dekorfärger till processfärger. Ikonerna till vänster om dekorfärgerna ändras då till processfärgsikoner. Om du vill återställa dekorfärgerna avmarkerar du Alla dekorfärger till processfärger.

    Obs!

    När du väljer Alla dekorfärger till processfärger försvinner alla färgalias som du har skapat med Tryckfärgshanteraren. Konverteringen kan även påverka dokumentets inställningar för övertryck och svällning.

  2. (Gäller endast InDesign:) Välj Använd standard-LAB-värden för dekor om du vill använda LAB-värden för dekorfärg i stället för CMYK-värdena.

Skapa ett alias för en dekorfärg

Du kan mappa en dekorfärg till en annan dekor- eller processfärg genom att skapa ett alias. Alias är praktiska om ett dokument innehåller två liknande dekorfärger och det bara behövs en, eller om det innehåller för många dekorfärger. Du kan se resultatet av färgaliasen i tryckt utdata och du kan se resultatet på skärmen i läge Förhandsvisa övertryck.

  1. Välj den dekorfärg som du vill skapa ett alias för i Tryckfärgshanteraren.
  2. Välj ett alternativ i aliasmenyn. Färgtypsikonen och beskrivningen ändras enligt dina ändringar.

Visa eller skriva ut dekorfärger med LAB-värden

Vissa fördefinierade dekorfärger, som färger från biblioteken TOYO, PANTONE, DIC och HKS, definieras med LAB-värden. För bakåtkompatibilitet med tidigare versioner av InDesign, innefattar färger från dessa bibliotek även CMYK-definitioner. LAB-värden som används tillsammans med rätt enhetsprofiler, ger den mest korrekta utskriften på alla enheter. Om färghantering är viktigt för ditt projekt, kanske du föredrar att visa, exportera och skriva ut dekorfärger med hjälp av motsvarande LAB-värden. Med alternativet Använd standard-LAB-värden för dekor i Tryckfärgshanteraren kan du ange vilket färgläge i InDesign som ska användas för dessa fördefinierade dekorfärger: LAB eller CMYK. Om du vill att utskriften ska överensstämma med tidigare versioner av InDesign, bör du använda de CMYK-motsvarande värdena.

Obs!

I InDesign används LAB-värden automatiskt om alternativet Förhandsvisa övertryck är valt, vilket förbättrar skärmöverensstämmelsen. LAB-värden används också i InDesign när du skriver ut eller exporterar, om du har valt Simulera övertryck under Utdata i dialogrutan Skriv ut eller Exportera till Adobe PDF.

  1. Välj Tryckfärgshanteraren på menyn på panelen Förhandsvisa separationer.
  2. Gör något av följande:
    • För LAB-värden väljer du Använd standard-LAB-värden för dekor.

    • För CMYK-värden avmarkerar du Använd standard-LAB-värden för dekor.

Frekvens för halvtonsraster

Vid tryckning på tryckeri simuleras kontinuerliga toner med punkter (så kallade rasterpunkter) som trycks i rader (så kallade linjer eller linjeraster). Linjerna trycks i olika vinklar som gör dem mindre iögonfallande. I rastreringsmenyn under Utdata i dialogrutan Skriv ut visas de rekommenderade inställningarna för linjeraster i lpi (line per inch) och upplösning i dpi (dots per inch), beroende på aktuell PPD. När du väljer färg i färglistan ändras värdena i rutorna Täthet och Vinkel, så att de visar rastertäthet och -vinkel för den färgen.

Med hög rastertäthet (t.ex. 150 lpi) placeras punkterna som utgör bilden nära ihop, och ger en högkvalitativ bild när bilden trycks. Med låg rastertäthet (60 lpi till 85 lpi) placeras punkterna glesare och ger en grövre bild. Punkternas storlek bestäms också av linjerastret. För ett tätt linjeraster används små punkter och för ett glesare linjeraster används större punkter. Den viktigaste faktorn vid val av rastertäthet är vilken tryckpress som ska användas. Fråga leverantören vilket linjeraster deras tryckpressar klarar, och ställ in rastertätheten därefter.

Linjeraster
Linjeraster

A. 65 lpi: Grov rastrering för nyhetsbrev och vanliga reklamblad B. 85 lpi: Normal rastrering för tidningar C. 133 lpi: Hög rastertäthet för veckotidningar i fyrfärgstryck D. 177 lpi: Mycket fint raster för tryck av årsrapporter och bilder i konstböcker 

De PPD-filer som används för fotosättare med hög upplösning ger större möjligheter för val av rastertäthet i kombination med olika upplösningar för fotosättaren. PPD-filer för tryck med låg upplösning har i allmänhet endast ett fåtal val för linjeraster – vanligen grövre raster mellan 53 lpi och 85 lpi. Grövre raster ger dock bättre resultat på skrivare med lägre upplösning. Om du använder ett finare raster på till exempel 100 lpi, minskar faktiskt bildens kvalitet när du använder en skrivare med låg upplösning för den slutliga utskriften.

Ange frekvens och upplösning för halvtonsraster

  1. I avsnittet Utdata i dialogrutan Skriv ut väljer du något av följande alternativ:
    • Välj en av förinställningarna för kombination av rasterfrekvens och skrivarupplösning på menyn Rastrering.

    • Om du vill ange en anpassad frekvens för halvtonsraster markerar du den plåt som du vill anpassa och anger sedan lpi-värdet i textrutan Frekvens och rastervinkeln i textrutan Vinkel.

Obs!

Innan du skapar egna halvtonsraster bör du höra efter med leverantören vilka frekvenser och vinklar du bör använda. Tänk även på att standardvärden för frekvens och vinkel kan åsidosättas i vissa utdataenheter.

Om emulsion och bildexponering

Beroende på vilken typ av tryckpress som används och hur informationen överförs från filmen till tryckplåtarna kan du behöva ge leverantören tillgång till filmnegativ eller -positiv, antingen med emulsionssidan upp eller ned. Emulsion syftar på det ljuskänsliga skiktet på filmen eller papperet. Oftast används negativ film i USA och positiv film i Europa och Japan. Kontrollera med din leverantör vilket alternativ de föredrar.

För att avgöra vilken sida emulsionen sitter på (sidan utan emulsion kallas också bas), kan du titta på filmen under starkt ljus. Den ena sidan är blankare än den andra. Den matta sidan är emulsionssidan och den blanka sidan är bassidan.

Emulsionsalternativ
Emulsionsalternativ

A. Positiv bild B. Negativ C. Negativ med emulsionssidan ned 

Obs!

Inställningarna för emulsion och bildexponering i dialogrutan Skriv ut åsidosätter andra inställningar för skrivaren om det uppstår konflikt. Ange alltid utskriftsinställningar i dialogrutan Skriv ut.

Ange emulsion

  1. Under Färg i avsnittet Utdata i dialogrutan Skriv ut väljer du Sammansatt gråskala eller ett separationsalternativ.
  2. Under Vänd väljer du ett av följande alternativ:

    Inget (standard)

    Gör inga ändringar av den skrivbara ytans orientering. Text på bilden är läsbar (dvs. rättvänd) när den fotokänsliga sidan är vänd mot dig.

    Vågrät

    Speglar bildområdet längs med en lodrät axel så att det läses fel.

    Lodrät

    Speglar bildområdet längs en vågrät axel så att området hamnar upp och ned.

    Vågrätt och lodrätt

    Speglar bildområdet längs med både den vågräta och den lodräta axeln så att det ”läses fel”. Text på bilden är läsbar när den fotokänsliga sidan är vänd från dig. Bilder som är tryckta på film är ofta tryckta som Vågrätt och lodrätt.

Ange bildexponering

  1. Under Färg i avsnittet Utdata i dialogrutan Skriv ut väljer du Sammansatt gråskala eller ett separationsalternativ.
  2. Markera eller avmarkera alternativet Negativ.

Kontrollera separations- och dokumentinställningarna

Under Sammanfattning i dialogrutan Skriv ut visas en sammanfattning av färghanteringsinformation, skrivarens märkesmått och utfall för dokumentet. Här kan du även se om svällning är aktiverat.

Du kan också utföra en kvalitetskontroll innan du skriver ut eller överlämnar dokumentet till en leverantör.

Granska färgseparationer

Skapa ett korrektur (provtryck) för att kontrollera att färgerna skrivs ut på rätt separationer. Om du vill se hur dokumentets färger ser ut när de reproduceras på en viss utdataenhet kan du använda ett skärmkorrektur.

Obs!

Även om inget korrektur kan ge en exakt motsvarighet till det slutliga resultatet, kan du öka chansen genom att kalibrera alla enheter du använder för att skapa ett dokument (till exempel skannrar, bildskärmar och skrivare). Om enheterna är kalibrerade kan färghanteringssystemet ge en tillförlitlig och konsekvent färg.

Provtrycket motsvarar de förväntningar du har på de slutliga separationernas utseende, och är till hjälp för leverantören att verifiera att utskriften blir rätt. Skriv alltid ut provtryck på en PostScript-skrivare. Du kan inte skapa tillförlitliga provtryck av färgseparationer om du skriver ut på en icke-PostScript-skrivare.

Obs!

Om du vill vara säker på att filen skrivs ut på rätt sätt kan du spara separationerna som en PostScript-fil, omvandla PostScript-filen till Acrobat 8 PDF med hjälp av Acrobat Distiller och sedan visa PDF-dokumentet i Acrobat. Genom att visa PDF-dokumentet i Acrobat kan du inspektera högkvalitativa PostScript-utdata på skärmen med hög detaljrikedom.

Skapa In-RIP-separationer

Om du vill skapa In-RIP-separationer behöver du följande program- och maskinvara:

  • En PPD-fil som stöder In-RIP-separationer.

  • En PostScript 3-utdataenhet eller PostScript Level 2-enhet vars RIP innehåller funktioner för In-RIP-separationer. Om dokumentet innehåller duplex från Photoshop 5.0 eller senare, krävs en PostScript 3-enhet för att In-RIP-separationer ska kunna genereras.

Obs!

Beroende på tillgänglig prepress-programvara kan en leverantör ha möjlighet att utföra prepress-åtgärder som svällning, utskjutning, separering och OPI-ersättning i utdataenhetens RIP. Därför kanske tjänsteleverantören föredrar att få en sammansatt PostScript-fil av dokumenten som är optimerad för In-RIP-separationer i stället för en förseparerad PostScript-fil.

  1. Överst i dialogrutan Skriv ut väljer du en förinställning på menyn Förinställningar för utskrift, om det finns en sådan med lämpliga separationsinställningar.
  2. Gör något av följande:
    • Om du vill skriva ut till en utdataenhet väljer du enheten på menyn Skrivare.

    • Om du vill skriva ut till en fil väljer du PostScript®-fil på menyn Skrivare. Välj sedan en PPD-fil med funktioner för utdataenheten.

  3. Klicka på Allmänt och ange vilka sidor som ska separeras.
  4. Klicka på Utdata och gör något av följande:
    • Om du vill skriva ut till en utdataenhet väljer du Separationer så att separationerna skapas i InDesign.

    • Om du vill skriva ut till en fil väljer du Separationer eller In-RIP-separationer så att separationsinställningarna sparas i en sammansatt PostScript-fil för bearbetning vid rippningen.

    Obs!

    Om du vill använda Adobe In-RIP-svällning måste du arbeta med RIP-baserade separationer i stället för värdbaserade separationer. I annat fall får svällningsfunktionen inte åtkomst till alla färger samtidigt och ingen svällning sker.

  5. Klicka på Bilder och gör följande:
    • Under Sänd data väljer du Alla.

    • Under Överför väljer du Alla eller Delmängd om inte teckensnitten ska infogas senare (till exempel vid rippningen eller med ett efterbehandlingsprogram).

    • Under PostScript® markerar du PostScript-nivån för utdataenheten: Level 2 eller Level 3.

  6. Klicka på Avancerat och gör något av följande:
    • Om du vill ersätta lågupplösta bilder som är inbäddade i monterade EPS-filer med deras högupplösta motsvarigheter vid utskrift, måste Läs inbäddade OPI-bildlänkar vara markerat när EPS-filen monteras i InDesign-dokumentet. Markera därefter OPI-bildersättning under Avancerat i dialogrutan Skriv ut.

    • Om du vill utesluta olika importerade bildtyper för senare ersättning från en OPI-server, markerar du dem under Uteslut för OPI.

    • Under Förenklingsförinställning väljer du [Hög upplösning] eller ett tillgängligt anpassat format med högupplösningsinställningar.

  7. Välj eventuella övriga utskriftsalternativ.
  8. Gör något av följande:
    • Om du vill skriva ut till en utdataenhet klickar du på Skriv ut.

    • Om du vill skriva ut till en fil klickar du på Spara och accepterar det förvalda filnamnet eller anger ett annat namn för filen. Klicka sedan på Spara igen.

Obs!

När du har skapat separationer i InDesign-dokumentet sparas de inställningar som du har valt i dialogrutan Skriv ut tillsammans med den separerade filen. Filen sparas med separationsinställningar, PPD-information och eventuella färgkonverteringar som du har angett i dialogrutan Skriv ut.

Denna produkt är licensierad enligt en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 3.0 Unported-licens  Twitter™- och Facebook-inlägg omfattas inte av villkoren i Creative Commons-licensen.

Juridiska meddelanden   |   Onlinesekretesspolicy