Att färglägga teckningar är en vanlig uppgift i Adobe Illustrator, som kräver lite kunskap om färgmodeller och färglägen. När du färglägger teckningar ska du tänka på hur den färdiga teckningen kommer att publiceras, så att du kan använda rätt färgmodell och färgdefinitioner. Det är enkelt att experimentera och använda olika färger med de många funktionerna på panelen Färgrutor, panelen Färgguide och i dialogrutan Redigera färger/Färga om teckning.

Färgmodeller beskriver vilka färger som du ser och arbetar med i digitala bilder. Varje färgmodell, till exempel RGB, CMYK eller NMI, representerar en metod för att beskriva och klassificera färger. I färgmodellerna finns numeriska värden som motsvarar det synliga färgspektrumet. En färgrymd är en sorts färgmodell med ett särskilt färgomfång. Färgmodellen RGB innehåller t.ex. ett antal färgrymder: Adobe® RGB, sRGB och Apple® RGB. Även om alla dessa färgrymder definierar färg med hjälp av samma tre axlar (R, G och B), har de helt olika färgomfång.

Om färger i digitala bilder

Vi använder färgmodeller för att beskriva vilka färger vi ser och arbetar med i digitala bilder. Varje färgmodell, till exempel RGB, CMYK eller NMI, representerar en metod för att beskriva och klassificera färger. I färgmodellerna finns numeriska värden som motsvarar det synliga färgspektrumet. En färgrymd är en sorts färgmodell med ett särskilt färgomfång. Färgmodellen RGB innehåller t.ex. ett antal färgrymder: Adobe® RGB, sRGB och Apple® RGB. Även om alla dessa färgrymder definierar färg med hjälp av samma tre axlar (R, G och B), har de helt olika färgomfång.

När du arbetar med färger i grafik, justerar du egentligen filens numeriska värden. Det är lätt att tänka sig ett tal som en färg, men de numeriska värdena är inga absoluta färger i sig själva. De har bara en viss innebörd i färgrymden på den enhet där färgen skapas.

Eftersom varje enhet har en egen färgrymd, kan den endast återge färger inom sitt eget färgomfång. När en bild flyttas från en enhet till en annan, kan bildens färger ändras eftersom varje enhet tolkar RGB- eller CMYK-värdena enligt sin egen färgrymd. Färgerna på en skärm kan till exempel omöjligt bli identiska med färgerna i en utskrift. En skrivare fungerar i en CMYK-färgrymd, medan en skärm fungerar i en RGB-färgrymd. Deras färgomfång skiljer sig åt. Vissa färger går inte att visa på en skärm, och vissa färger som kan visas på en skärm går inte att återge som färg på papper.

Även om det är omöjligt att återge alla färger perfekt på olika enheter, kan du med hjälp av färghantering se till att de flesta färger liknar varandra tillräckligt mycket för att verka konsekventa.

RGB-, CMYK-, NMI- och Lab-färgmodeller

RGB

En stor del av det synliga spektrumet kan återges genom en blandning av rött, grönt och blått (RGB) ljus i olika proportioner och med olika intensitet. Där färgerna överlappar varandra uppstår cyan, magenta och gult.

RGB-färger kallas additiva färger, eftersom vitt skapas genom att rött, grönt och blått blandas, dvs. allt ljus reflekteras från ögat. Additiva färger används till belysning, tv och bildskärmar. På din bildskärm återges till exempel färgen genom att ljus strålar ut genom röda, gröna och blå fosforpunkter.

Additiva färger (RGB)
Additiva färger (RGB)

A. Rött B. Grönt C. Blått 

Du kan arbeta med färgvärden i färgläget RGB, som baseras på RGB-färgmodellen. I RGB-läget kan varje RGB-komponent ha ett värde mellan 0 (svart) och 255 (vitt). En klarröd färg kan t.ex. ha R-värdet 246, G-värdet 20 och B-värdet 50. När alla tre komponenterna har samma värde blir resultatet en grå ton. När värdet för alla komponenter är 255, blir resultatet helt vitt. När alla komponenter har värdet 0, blir resultatet helt svart.

I Illustrator ingår också ett modifierat RGB-läge som kallas webbsäker RGB. Det innehåller endast de RGB-färger som lämpar sig att använda på webben.

CMYK

Medan RGB-modellen är beroende av en ljuskälla för att återge färg, baseras CMYK-modellen på ljusabsorptionen hos färger som skrivs ut på papper. När vitt ljus träffar genomskinliga färger absorberas en del av spektrumet. Den färg som inte absorberas reflekteras tillbaka till ögat.

När pigment med färgerna cyan (C), magenta (M) och gult (Y) kombineras, blir resultatet svart eftersom alla färger absorberas (subtraheras). Därför kallas färgerna subtraktionsfärger. Svart (K) färg läggs till för bättre skuggtäthet. (Bokstaven K började användas eftersom svart är nyckelfärgen (”key color”) för inpassning av andra färger och eftersom B (”black”) redan användes för att representera blått.) Färgåtergivning med hjälp av dessa tryckfärger kallas fyrfärgstryck.

Subtraktionsfärger (CMYK)
Subtraktionsfärger (CMYK)

A. Cyan B. Magenta C. Gult D. Svart 

Du kan arbeta med färgvärden i färgläget CMYK, som baseras på CMYK-färgmodellen. I CMYK-läget kan varje processfärg ha ett värde mellan 0 och 100 %. De ljusaste färgerna tilldelas små mängder tryckfärg, medan mörka färger tilldelas stora mängder. En klarröd ton kan t.ex. innehålla 2 % cyan, 93 % magenta, 90 % gult och 0 % svart. I CMYK-objekt ligger låga färgvärden närmare vitt och höga närmare svart.

Använd CMYK när du arbetar med dokument som ska tryckas med processfärger.

NMI

NMI-modellen baseras på människans förmåga att uppfatta färg. Färgerna beskrivs med hjälp av tre grundläggande färgegenskaper:

Nyans

Färg som reflekteras från eller genom ett objekt. Den mäts som en plats på standardfärghjulet och uttrycks som ett gradtal mellan 0° och 360°. I vanliga fall är nyansen namnet på färgen, till exempel rött, orange eller grönt.

Mättnad

Färgstyrka eller renhet (kallas ibland kroma). Mättnaden motsvarar mängden grått i förhållande till nyansen. Detta anges i procent mellan 0 % (grått) och 100 % (helt mättad). På standardfärghjulet ökar mättnaden från mitten ut mot kanterna.

Intensitet

Färgens relativa ljushet eller mörkhet. Detta anges vanligen i procent mellan 0 % (svart) och 100 % (vitt).

NMI-färgmodellen
NMI-färgmodellen

A. Nyans B. Mättnad C. Intensitet 

Lab

Färgmodellen CIE Lab baseras på människans uppfattning av färg. Det är en av flera färgmodeller som skapats av Commission Internationale d’Eclairage (CIE), en organisation som skapar standarder för allt som handlar om ljus.

De numeriska värdena i Lab beskriver alla färger som en person med normal syn kan uppfatta. Eftersom Lab beskriver hur en färg ser ut och inte hur mycket färg som krävs för att återge färg på en enhet (till exempel en skärm, skrivare eller digitalkamera), anses Lab vara en enhetsoberoende färgmodell. I färghanteringssystem används Lab som en färgreferens för att överföra en färg från en färgrymd till en annan med förutsägbart resultat.

I Illustrator kan du använda Lab-modellen för att skapa, visa och skriva ut dekorfärgrutor. Det går dock inte att skapa dokument i Lab-läget.

Gråskala

I gråskala återges objekt med olika gråtoner. Varje gråskaleobjekt har ett värde för ljusstyrka mellan 0 % (vitt) och 100 % (svart). Bilder som har lästs in med en skanner för svartvita bilder eller gråskalebilder visas vanligen i gråskala.

Med gråskalemodellen kan du även konvertera färgteckningar till svartvita bilder av hög kvalitet. All färginformation i originalteckningarna byts i det fallet ut mot gråtoner (skuggor) som representerar de ursprungliga objektens luminiscens.

När du konverterar gråskaleobjekt till RGB blir färgvärdet för varje objekt detsamma som objektets ursprungliga gråton. Du kan även konvertera ett gråskaleobjekt till ett CMYK-objekt.

Färgmodeller och omfång

En färgrymd är ett färgintervall i det synliga spektrumet. En färgrymd kan även vara en variant av en färgmodell. Adobe RGB, Apple RGB och sRGB är exempel på olika färgrymder som baseras på samma färgmodell.

Omfång med olika färgrymder
Omfång med olika färgrymder

A. Synligt färgomfång B. Färgrymden RGB C. Färgrymden CMYK 

Det färgintervall som färgrymden omspänner kallas för färgomfång. De olika enheterna i ditt arbetsflöde (datorskärm, skanner, skrivare, tryckpress, digitalkamera) fungerar alla inom olika färgrymder med olika färgomfång. Vissa färger i datorskärmens omfång ligger inte inom skrivarens omfång, och tvärtom. När en färg inte kan återges på en enhet, ligger den utanför enhetens färgrymd. Färgen är med andra ord ej tryckbar.

Om dekor- och processfärger

Du kan specificera färger antingen som dekor- eller processfärger. De två typerna motsvarar de vanligaste tryckfärgerna som används vid tryck. I panelen Färgrutor hittar du rätt färgtyp med hjälp av de ikoner som visas bredvid benämningarna på varje färg.

När du använder färg på banor och bildrutor bör du ha i åtanke det slutgiltiga medium som bilderna ska publiceras i, så att du väljer det lämpligaste färgläget.

Obs!

Om du överför dokument mellan olika enheter under färgarbetsflödet kan det vara bra att använda ett färghanteringssystem (Color Management System, CMS) så att du kan arbeta med och bibehålla färgerna under hela processen.

Om dekorfärger

En dekorfärg är en speciell färdigblandad färg som används i stället för, eller som komplement till, processfärger, och kräver en egen tryckplåt i tryckpressen. Använd dekorfärger när du bara ska använda ett fåtal färger och det ställs höga krav på färgernas exakthet. Dekorfärger kan återge färger som inte omfattas av processfärgernas färgomfång med hög exakthet. Det slutgiltiga resultatet av den tryckta dekorfärgen avgörs emellertid av hur färgerna blandas på tryckeriet och papperet som färgen trycks på – inte av färgvärdena du anger eller av färghanteringen. När du anger värden på dekorfärger beskriver du bara det simulerade utseendet på färgen för bildskärm och skrivare (kan begränsas av enheternas färgomfång).

Tänk på följande när du anger en dekorfärg:

  • I tryckt dokumentation bör du för bästa resultat ange en dekorfärg från ett matchande färgmatchningssystem som tryckeriet har stöd för. Det ingår flera bibliotek med färgmatchningssystem i programmet.

  • Använd så få dekorfärger som möjligt. För varje dekorfärg behövs en extra tryckplåt i tryckpressen, vilket ökar tryckkostnaderna. Om du tror att du behöver fler än fyra färger bör du överväga att använda processfärger.

  • Om ett objekt innehåller dekorfärger och överlappar ett annat objekt som innehåller genomskinlighet kan resultatet bli felaktigt vid export till EPS-format, vid konvertering av dekorfärger till processfärger med hjälp av dialogrutan Skriv ut eller vid färgseparationer i annat program än Illustrator eller InDesign. Använd Förhandsgranska förenkling eller Förhandsgranska separation om du vill förhandsgranska förenklingen av genomskinligheten innan tryck. Du kan dessutom konvertera dekorfärgerna till processfärger med Tryckfärgshanteraren i InDesign innan tryck eller export.

  • Du kan använda en tryckplåt för dekorfärg för att lägga på fernissa över processfärger. I det här fallet skulle du behöva fem tryckfärger för den här tryckningen: fyra processfärger och en fernissa.

Om processfärger

En processfärg trycks genom att de fyra standardprocessfärgerna kombineras: cyan, magenta, gult och svart (CMYK). Använd processfärger när du behöver så många färger för ett jobb att det blir för dyrt eller omständligt att använda enskilda dekorfärger, t.ex. för färgfotografier.

Tänk på följande saker när du anger en processfärg:

  • I ett dokument med hög kvalitet bör du för bästa resultat ange processfärger med CMYK-värden som har tryckts i referensöversikter för processfärger, som du kan få från t.ex. tryckeriet.

  • Det slutliga färgvärdet för en processfärg är dess CMYK-värde, så om du anger en processfärg med RGB (eller LAB i InDesign) konverteras de färgvärdena till CMYK-värden när du trycker färgseparationer. De konverterade värdena skiljer sig åt beroende på färghanteringsinställningar och dokumentprofil.

  • Ange inte ett processfärgsvärde baserat på hur färgen visas på skärmen om du inte är säker på att dina färghanteringsinställningar är rätt, och om du inte är medveten om begränsningarna för förhandsgranskning av färg.

  • Du bör undvika att använda processfärger i dokument som enbart ska visas online eftersom färgomfånget för CMYK är mindre än för en vanlig bildskärm.

  • I Illustrator och InDesign kan du ange en processfärg antingen som global eller inte global. I Illustrator är globala processfärger kopplade till en färgruta i panelen Färgrutor, så om du ändrar på färgrutan i en global processfärg uppdateras alla objekt som den färgen används i. Processfärger som inte är globala uppdateras inte automatiskt i hela dokumentet när du ändrar på färgen. Som standard är processfärger inte globala. När du tillämpar en färgruta på objekt i InDesign tillämpas färgrutan automatiskt som en global processfärg. Färgrutor som inte är globala är namnlösa färger som du kan redigera i färgpanelen.

Obs!

Globala och ickeglobala processfärger påverkar bara hur en enskild färg tillämpas på objekt. De har ingen betydelse vid färgseparation eller överföring mellan olika program.

Använda dekor- och processfärger samtidigt

Ibland kan det vara bra att använda både process- och dekorfärger i ett och samma jobb. Ett exempel är om du vill använda en dekorfärg för att återge en företagslogotyp exakt i en årsrapport, och på samma sida trycka fotografier med processfärg. Du kan också använda en dekorfärgstryckplåt för att lägga på fernissa över processfärger. I båda fallen behövs fem tryckfärger för det här jobbet: fyra processfärger och en dekorfärg eller fernissa.

I InDesign kan du blanda process- och dekorfärger till blandade tryckfärger.

Jämföra färger i InDesign och Illustrator

I Adobe InDesign och Adobe Illustrator gör man inte riktigt på samma sätt för att använda namngivna färger. I Illustrator kan du ange namngivna färger som antingen globala eller icke-globala, men i InDesign behandlas alla namnlösa färger som icke-globala processfärger.

Motsvarigheten till globala färger i InDesign är färgrutor. Med färgrutor blir det enklare att ändra färgscheman utan att behöva hitta och justera varje enskilt objekt. Det är särskilt användbart i standardiserade, produktionsdrivna dokument som veckotidningar. Eftersom InDesign-färger är kopplade till färgrutorna i panelen Färgrutor påverkar alla ändringar som görs i en färgruta alla objekt som färgen används i.

I InDesign kallas motsvarigheten till ickeglobala färgrutor för namnlösa färger. Namnlösa färger visas inte i panelen Färgrutor och de uppdateras inte heller automatiskt över hela dokumentet om färgen redigeras i färgpanelen. Du kan emellertid lägga till en namnlös färg i panelen Färgrutor vid ett senare tillfälle.

Namngivna och namnlösa färger påverkar bara hur en enskild färg uppdateras i dokumentet. De har ingen betydelse för färgseparation eller överföring mellan program.

Denna produkt är licensierad enligt en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 3.0 Unported-licens  Twitter™- och Facebook-inlägg omfattas inte av villkoren i Creative Commons-licensen.

Juridiska meddelanden   |   Onlinesekretesspolicy