Färg

Genom att förstå hur färger skapas och hur de hänger ihop sinsemellan kan du arbeta effektivare i Photoshop. Att förstå de grundläggande teorierna för färg hjälper dig att producera konsekventa resultat, snarare än att uppnå en viss effekt av ren tur.

Primärfärger

De additiva primärfärgerna är de tre ljusfärgerna (rött, grönt och blått) som kan återge alla färgerna i det synliga spektrumet när de kombineras tillsammans. Om du lägger ihop lika delar av rött, blått och grönt blir resultatet vitt. Om det varken finns något rött, blått eller grönt ljus blir resultatet svart. Bildskärmar för datorer är ett exempel på användning av additiva primärfärger för att skapa färger.

Subtraktiva primärfärger är pigment som skapar ett spektrum av färger i olika kombinationer. Till skillnad från bildskärmar använder skrivare subtraktiva primärfärger (pigment i färgerna cyan, magenta, gult och svart) för att producera färger med hjälp av subtraktiv blandning. Begreppet subtraktiv används eftersom primärfärgerna är rena tills du börjar blanda dem med varandra, vilket ger färger som är mindre rena versioner av primärfärgerna. Färgen orange skapas till exempel genom en subtraktiv blandning av magenta och gult.

Färgcirkeln

Om du inte har arbetat med att justera färgkomponenter tidigare kan det vara bra att ha ett färgcirkeldiagram till hands när du arbetar med färgbalans. Med hjälp av färgcirkeln kan du räkna ut hur en förändring av en färgkomponent kommer att påverka de övriga färgerna i bilden och även hur konverteringar mellan färgmodellerna RGB och CMYK kommer att se ut.

Du kan t.ex. minska andelen av en färg i bilden genom att öka andelen av dess motsats i färgcirkeln och tvärtom. Färger som är placerade mittemot varandra i standardfärgcirkeln kallas komplementfärger. På samma sätt kan du öka och minska andelen av en färg genom att justera de två intilliggande färgerna i cirkeln eller till och med genom att justera komplementfärgens två närmaste färger.

I en CMYK-bild kan du minska andelen magenta antingen genom att minska mängden magenta eller genom att öka andelen av dess komplementfärg, grön (den färg som finns på motsatt sida av färgcirkeln från magenta). I en RGB-bild kan du minska andelen magenta genom att ta bort rött och blått eller genom att lägga till grönt. Alla de här ändringarna leder till en total färgbalans som innehåller mindre magenta.

Färgmodeller, färgrymder och färglägen

En färgmodell beskriver de färger du ser och arbetar med i digitala bilder. Varje färgmodell, till exempel RGB, CMYK eller NMI, representerar en metod (vanligen numerisk) för att beskriva färger.

En färgrymd är en färgmodell med ett särskilt tryckbarhetsomfång av färger. Färgmodellen RGB innehåller till exempel ett antal olika färgrymder: Adobe RGB, sRGB, ProPhoto RGB o.s.v.

Varje enhet, till exempel en bildskärm eller skrivare, har sin egen färgrymd och kan endast reproducera färger i sitt eget tryckbarhetsomfång. När en bild flyttas från en enhet till en annan, kan bildens färger ändras eftersom varje enhet tolkar RGB- eller CMYK-värdena enligt sin egen färgrymd. Du kan säkerställa att de flesta färger är samma eller tillräckligt lika för att de ska se likadana ut när bilder flyttas genom att använda färghantering. 

I Photoshop avgör färgläget för ett dokument vilken färgmodell som används vid visning och utskrift av de aktuella bilderna. Färglägena i Photoshop bygger på de färgmodeller som är användbara för bilder som används för publicering. Du kan välja mellan RGB (Rött, Grönt, Blått), CMYK (Cyan, Magenta, Yellow, Black, dvs. cyan, magenta, gult, svart), Lab-färg (bygger på CIE L*a*b*) och Gråskala. I Photoshop ingår också lägen för specialiserad färgutskrift, t.ex. Indexerad färg och Duplexfärg. Färgläget styr antalet färger, antalet kanaler och bildens filstorlek. Vilka verktyg och filformat som finns att välja på beror också på färgläget.

Se Färglägen.

När du arbetar med färger i en bild, justerar du egentligen en uppsättning numeriska värden i filen. Det är lätt att tänka sig ett tal som en färg, men de numeriska värdena är inga absoluta färger i sig själva. De har bara en viss innebörd i färgrymden på den enhet där färgen skapas.

Justera nyans, mättnad och intensitet för färger

NMI-modellen baseras på människans förmåga att uppfatta färg. Färgerna beskrivs med hjälp av tre grundläggande färgegenskaper:

Färg som reflekteras från eller genom ett objekt. Den mäts som en plats på standardfärghjulet och uttrycks som ett gradtal mellan 0° och 360°. I vanliga fall är nyansen namnet på färgen, till exempel rött, orange eller grönt.

Färgstyrka eller renhet (kallas ibland kroma). Mättnaden motsvarar mängden grått i förhållande till nyansen, vilket anges som en procentandel mellan 0 % (grått) och 100 % (helt mättad). På standardfärghjulet ökar mättnaden från mitten ut mot kanterna.

Färgens relativa ljushet eller mörkhet. Detta anges vanligen i procent mellan 0 % (svart) och 100 % (vitt).